”Skogen har ju hundra språk!” : En studie om barns möte med litteracitet i I Ur och Skurförskolor ur ett lärarperspektiv

Syftet med vår studie är att undersöka barns möte med litteracitet i en utomhuspedagogisk kontext – i I Ur och Skurförskolor. Vi undersöker dels hur förskollärare uppfattar sin roll i barnens möte med litteracitet, dels vilka uppfattningar de har kring eventuella möjligheter till respektive hinder för barnens möte med litteracitet. Vår metodologiska forskningsansats är kvalitativ till sin karaktär och inspirerad av den fenomenografiska traditionen. Vi har intervjuat fyra förskollärare verksamma och utbildade inom Friluftsfrämjandets pedagogik I Ur och Skur vars uppfattningar vi har kategoriserat och presenterat i sitt sammanhang. I vår analys utgår vi från pragmatiska och sociokulturella utgångspunkter. Resultatet som framkommer i vår studie visar på hur förskolläraren uppfattar sin roll som ett aktivt ledarskap i kombination med ett utforskande av litteracitet tillsammans med barnen. De utgår från I Ur och Skurs pedagogik och använder sig bland annat av Friluftsfrämjandets Friluftsskolor, tema/projektarbeten samt spontana möten med litteracitet på barnens initiativ för att arbeta med de mål som finns i läroplanen. Barnens språkutveckling sker både i interaktion med andra och genom påverkan av sin omgivning. Förskollärarna uppfattar att det uppstår fler möjligheter än hinder i barnens möte med litteracitet i utomhuspedagogiska sammanhang. De betonar pedagogikens fördelar med erfarenhetsbaserade upplevelser, en utmanande och stimulerande miljö där fantasi, lek och lärande främjas. De få omständigheter som förskollärarna nämner som skulle kunna utgöra hinder för verksamheten är av praktisk karaktär, till exempel väder, tid och personalbrist. Ett område där vi ser att intervjupersonerna uttrycker sig olika kring är barnens möte med datorlitteracitet, där både en återhållsam och en förespråkande syn framhålls